Lagom till att lösögonfransarna börjar se patetiska ut kommer vi hem efter 115 timmar i bilen, 718 mil, 9 länder, 21 städer, 1 ö, 24 p3 dokumentärer, 12 sommar i p1 och några extra goa semester-kg.
I natt kom vi hem till vår borg. Min förra lägenhet som jag bodde själv i, det var min borg, där skulle ingen få ta sig in, jag skulle bo där själv i minst 5 år innan det var okej för någon att ha sin tandborste i mitt badrumsskåp, men så blev det inte, jag träffade Marcus 2 år in och 5 dagar senare hade han egen nyckel till min borg och lägenheten var inte längre min stora kärlek. Nu har vi en egen borg, vårt slott, vårt hem som är gjord för minst två, annars blir det lätt ensamt.
Jag har längtat hem den senaste veckan, att bara få vara hemma och pula och pilla och att få packa upp allt fint såklart. Men ge mig en vecka, så jag hinner packa upp och fira den person jag känt längst förutom min familj, hon fyller 30 år på söndag, det ska vi fira med det glada 20-talet på lördag, fransar, fjädrar, glitterklänningar och Charleston. Vi två träffades på lilla lekan i vårt villaområde, hon berättade att hon hette Sarah och det var det finaste namnet jag någonsin hört, Sarah Sarah Sarah, varför heter inte allt och alla Sarah? allt borde heta Sarah! hon frågade om vi skulle bli kompisar, mitt svar var att jag skulle fråga min mamma om det var okej.. och det var det! =) så nu firar vi 25 år!
Men sen är jag redo att åka igen, på nya äventyr, gärna tillbaka till Italien via Schweiz.
Det tog oss säkert 30 minuter att tömma bilen i natt och vi blev förvånade över hur mycket vi fått plats med, bra bil den där vita!
Jag råkade ju handla lite i Berlin…
Fråga mig inte om någon historisk byggnad i Berlin, för det har jag ingen aning om men jag vet vad som finns i stans alla second hand och vintage butiker.
Inom bordershop och nu är bilen så full att jag får ha en back öl som fotpall och knäna i hakan, men det gör inget, för snart är vi hemma!
